LindaChristinaPettersson

Det jag älskar

Pang på rödbetan!

Jag har trampat i klaveret!
Kanske att jag har fått det hela om bakfoten.
Jag har missförstått allting.
Och nu istället för att sluta gå tillbaka till det gamla,
silar jag istället mygg och sväljer kameler.
Och när jag förhoppningsvis någon gång kommer
se sanningen i vitögat så kommer jag stå där
och se ut som en fågelholk eller som sju svåra år.
Kanske är det att satsa på fel häst.
Istället borde jag kanske vända på steken istället
för att stå här och trampa vatten och istället rösta med fötterna!

Eller så skulle jag kunna se rött och röra upp himmel och jord.
Kanske också säga sanningen att råttorna lämnar ett sjunkande skepp.
Och verkligen säga ifrån att någon rim och reson får det ändå vara!
Säga till att nu får du sluta med ditt pin kiv och istället för att
stå på alla fyra resa dig upp och sluta upp med att prata i nattmössan!

Jaja, ord står mot ord.
Nu är det ord och inga visor som gäller!
Det blir en svår nöt att knäcka.
Nu är goda råd dyra!

Jag tar emot med god hand även om det så blir med byxorna nere.
 

PANG PÅ RÖDBETAN!


Ingen dans på rosor.

(detta sagt med glimten i ögat!)