Hej och hejdå!
Det här är då till er som läser min blogg.
Det är jätteroligt att Du kollar in här då och då
och jag själv måste säga att jag älskar det!
Men det tar en hel del tid och den tiden som det tar måste
jag just nu lägga på körkortsteori och på skolarbete.
Så bloggen kommer, tyvärr, ligga nere i några veckor
fram tills att de lugnar ner sig lite med allt!
Men efter det så kommer jag tillbaka, för att starta en
blogg har för mig vart väldigt bra.
Så ett varmt tack för er som faktiskt läser den!
(jag dör ju inte bara för att jag inte kommer skriva!)
Så hej och hejdå för ett tag! :)
Kraaam
Linda♥
Hej Linda! Du var minsann inte lite ego idag!
Jag älskar att testa nya frisyrer och sminkningar när jag är hemma.
Så fantastiskt kul!
Idag blev det mittbena. Jag brukar alltid testa innan jag duschar
för då är det bara att skölja bort allt, om det blir totalt misslyckat!
Kan även passa på och säga att jag hittade den grå tröjan
på JC idag. Köpte även en svart, precs vad jag behövde!
(rea var det också)
jag delade upp luggen med hjälp av plattång och sprej.
och lite "colorful eyeliner" på ögonlocket blev det en lite häftigare stil.
Kram Linda
Somliga går med trasiga skor.
Skorna har jag köpt på H&M, 200:-
Jag älskar dem! Kan dock inte ha dem för länge!
Och här är mina klackskor som jag fick i julklapp.
And I love them!
Nu kan jag inte ha dem tyvärr. De är så attans hala, så jag glider
runt på dem som bambi på hal is.
Somliga går med trasiga skor, men inte jag! (inte alltid i alla fall)
Blodgivare
Jag är lite spruträdd men samtidigt vet jag att det skulle vara så värt att bli blodgivare!
Jag tror inte att jag är den enda om att vilja kunna göra något för några andra människor.
Det behöver absolut inte vara världens grej, men små saker kan även det göra underverk.
Därför vill jag bli blodgivare!
Har länge velat det och nu när jag äntligen fyller 18 om några veckor så har jag ju chansen.
Jag vet inte, eller rättare sagt, jag tror inte att jag kommer kunna bli det.
För att kunna bli blodgivare måste man ju såklart själv ha tillräckligt med blod.
Därför försvårar det ju en hel del för tjejer.
Och just för den skull kommer det antagligen inte fungera alls bra för mig.
Men jag hoppas!
Men jag ska ändå gå och kolla upp mina värden och det så de kan säga om det går eller inte.
Och om det inte går nu så kanske det går om ett par år!
Det jag vill säga är att bli blodgivare är verkligen en hjälteinsats!
För det är blodbrist i Sverige just nu så om några mer personer
offrar lite tid och lite blod så kan det rädda en annan människas liv!
(Även att du är tjej så finns det många som kan bli blodgivare i alla fall.
Så om du är 18 och skulle kunna tänka dig detta tycker jag absolut du ska kolla upp det!)
Så mycket minnen i en bild!
Så jag satt och kollade på bilder som min vän Elin och jag
tog i sommras när vi var på en mini-semester tillsammans.
Det var den helgen det var ca 30° hela dagarna.
Det var så underbart!
Vi solade på stranden och på kvällarna pratade och skrattade vi en hel massa.
Och en hel del cykelturer utmed havet blev det också!
Jag blir så fantastiskt glad när jag kollar på den här bilden!
Så mycket minnen!♥
Vi alla saknar dig!<3
♥♥♥
Önskar av hela mitt hjärta att det inte skulle vara såhär.
Den gången jag såg ett stjärnfall önskade jag.
Den gången klockan slog 11.11 önskade jag.
Varenda gång jag hade chansen, önskade jag.
De gångerna jag hade chansen att önska önskade jag, att du skulle bli frisk.
Men önskningar kan inte alltid gå i uppfyllelse, det blir helt enkelt inte alltid som man önskar sig, även om det är allt man vill i hela världen.
Nu önskar jag att du kan minnas tillbaka på ditt liv med glädje, minnas de vackraste stunderna du har fått uppleva.
Det vet jag att du gör.
Du är en ängel, har alltid vart och kommer för evigt att vara.
Tack för att du alltid fått betyda så mycket, för alla du känner.
Inte minst för din närmsta familj.
Min förebild. Nu och för alltid.
Jag älskar dig Lisbeth.<3
26-10-2010
Detta skrev jag när Lisbeth var som mest sjuk. Texten får tala för sig själv.
Jag bad många gånger för vår älskade Lisbeth.
Och jag litar och tror på att Gud tog hand om Lisbeth.
Och att han fortfarande ser till att hon har det så fantastiskt bra.
Vi alla saknar dig!<3
♥♥♥
fy attans va gott!
hemmagjord jordgubbssylt och en banan.
Så gott!
Till detta blev det en fralla som mamma har gjort.
Ost på och skjuts in i mikron så det blev varmt och gott!
Det är så mycket godare med varm macka har jag kommit på.
Ett gott knäckebröd med pepparsalami på det
så kunde det inte bli bättre! Fy attans va gott det var!
Detta kanske får bli en traditions-mat...jag brukar ha sådana.
Då äter jag det tills jag förätit mig på det och
så hittar jag på något nytt!
Kanske inte så smart egentligen, men det är ju gott så
länge det varar!
Nu har jag sannerligen slängt ut julen ur mitt rum!
Nu har jag slängt ut julen ur mitt rum.
Det innebär en härligt chans till förändring!
På bilden har jag mitt lakan som jag fick utav
mamma och pappa i julklapp.
Överkastet har vart min mormors,
hennes mamma virkade det om jag
inte minns helt fel.
Kuddarna är köpta förra året,
minns inte var.
Snart åker nog spetsgardinerna upp också!
Snyggt och mysig!
(en utav) min nya kärlek
Detta fantastiskt vackra blocket hittade jag igår på Åhléns.
Helt gjort av återvunnet material.
Jag fastnade för det direkt!
Igår hittade jag också ett smyckesskrin på Iems.
Åh, det var så himla fint!
Tyvärr har jag ingen bild.
kusinträff
Snart åker jag och mina syskon till våra kusiner för en liten mysig kväll tillsammans!
För övrigt är det väldigt mycket just nu. Teoriplugg, körlektioner, skolplugg, söka jobb...
Samtidigt tycker jag att det är härligt att allt har kommit igång igen!
Och fina vänner i skolan har jag också!
Så tack till dem som gör skoldagarna
himla värda!
Kraam!
negativa saker väger tydligen över.
Folk kan lägga ner hela sin själ i att hjälpa dig att se positivt,
tänka positivt, vara positiv som person.
Du har fått så mycket positiva reaktioner på något
du har gjort. Och alla uttrycker sig gång på gång
hur mycket de själva uppskattar det du gjort.
Du kan vara iväg med dina allra bästa vänner en helg.
Där pratar ni om massa positiva saker ni gjort
och ni berömmer er själva. Och säger till er
själva att "Ah, jomen jag är faktiskt bra och
jag har all rätt att få beröm för det jag gjorde"...
..men sen kommer du hem och har inte någon att prata med, förutom dig själv.
Och trots att ni satt en hel helg och sa till dina vänner,
och inte bara till dig själv, att du faktiskt är stolt över
dig själv tar ditt negativa tänkande snart över.
Du glömmer snabbt, så snabbt att du själv ens inte hänger med,
det positiva som vännerna pratat med dig om i flera timmar bara
försvinner på mindre än en sekund.
Jag ska ens inte försöka att förklara varför det är såhär,
för det kan jag inte veta, jag kan bara komma med gissningar.
Men en sak vet jag, det är att detta är sanningen.
Och jag själv tänker precis likadant alldeles för ofta.
Kanske att människan söker bekräftelse hela tiden, vi är så beroende av det
att vi behöver ny påfyllning gång på gång?
Jag måste skälla av mig, kanske kallas det PMS?
Disappointment. Vissa människor vet man verkligen inte var man har dem.
Ena dagen är det tummen upp och nästa dag är tummen så mycket
nedåt den någonsin kan vara.
Visst, jag gör säkert sånt själv ibland. Absolut! Men när en person alltid, hela tiden,
gör så. Då kan man inte annat än att bli besviken och arg.
Så är det!
Klart att man börjar tvivla på vänskapen då!?
Nu är det verkligen inget speciellt som har hänt.
Men vissa dagar orkar man bara inte med småsaker.
Jag måste skälla av mig, kanske kallas det PMS?
Ändå så känner jag, VÄX UPP!
mer dricks till kvinnfolket!
Jag kollade på nyhetsmorgon imorse. Där hade de ett inslag där
sexologer och såna personer disskuterade vad luktsinnet har
för betydelse vem man känner sig attraherad av eller känner sexlust till.
Och det är tydligen en jättestor del i det hela.
En utav sexologen berättade en sak. Det var att hon hade hört
om en undersökning som hade gjorts på olika ställen i USA.
Det var så att de hade kollat på hur mycket lukten gör
när det gäller attraktion till en annan människa.
Så de hade gjort undersökningar på massa strippklubbar.
Och vet ni vad?
Stripporna hade fått så mycket mer dricks av männen
när de hade sin ägglossning!
Haha, visst är det sjukt?
Männen dras alltså lättare till kvinnorna när de har ägglossning.
Det har alltså med lukten att göra, även om vi inte själva kan
känna det så finns det ändå där.
Helt sjukt men sant!
Sedan sa de ett hett tips till kvinnor.
Det var att vi inte ska ha på oss parfym, helst inte överhuvudtaget,
men speciellt inte när vi har ägglossning. För det kan förstöra allting!
Detta känns faktiskt ganska äckligt, men samtidigt himla kul att det är så!
Så vi ska kanske inte klaga på djuren som gör revir på sina vis.
Katterna som luktar varandra i ändan,
hundar som luktar på inte okej ställen på människor...
för vi är ju knappt bättre själva!
Så mer dricks till kvinnfolket!!
Linda
Linda Christina Pettersson
Förut, när jag var mindre, avskydde jag mitt fullständiga namn.
Linda- Jag visste att många som var i 30års åldern hade just namnet Linda.
Därför tyckte jag att det var pinsamt. Sen var det många som kallde mig
"LindaBinda". Och det tyckte jag såklart var väldigt pinsamt är jag gick i 2:an.
Christina- Det var nog först och främst för att jag tyckte det var svårt
att skriva. Jag kom aldrig ihåg hur det skulle stavas. Sen tyckte jag verkligen
inte att Christina var ett fint namn. Fråga mig inte varför för jag har ingen aning.
Pettersson- Det var bara ett tråkigt efternamn som så många andra hade.
Och en gång berättade min farmor att hon och farfar hade viljat heta "Stark"
i efternamn. Men de fick inte det för det var alldeles för många som
redan hette det. Så det fick de inte.
Jag har alltid, och vill fortfarande, ha ett litet utstickande efternamn.
Inte något jättespeciellt, men Pettersson...det är verkligen alldeles för vanligt!
Så om inte min man kommer ha ett lite mer speciellt namn än Pettersson, Andersson,
Svensson...då kommer jag utan tvekan hitta på ett eget eller välja efternamnet "Stark"!
För på ett vis vill jag ju ändå ha kvar lite historia i mitt efternamn.
Sånt tycker jag är ganska viktigt!
Nu älskar jag mitt namn, faktiskt!
Anledningen är att jag tycker det passar så fint ihop. Därför valde jag att min blogg skulle heta
LindaChristinaPettersson.
Kram!
Tala ut innan det står dig upp i halsen!
Vissa saker går man och håller för sig själv så himla länge!
Men varför gör man det när det är så mycket bättre att
bara fråga eller säga det man vill ha sagt. För då slipper
man ju att det står en upp i halsen!
Tala ut innan det står dig upp i halsen!
Jag har vunnit mycket på det och därför är jag så himla glad!
Kanske att jag tyvärr lät det stå mig upp i halsen
lite för länge men det ändrade jag på minsann!
Och det vann jag så himla mycket på!
Ibland får man släppa sin stolthet och "göra bort sig" lite om det så är nödvändigt!
Det är det värt!
Så jag är verkligen glad!
GLADGLADGLAD!!
Glad för mina vänner som jag har haft länge och även de som är lite mer nya vänner!
Kraam
Linda!
klar!
Nu kommer det fina flickor hem till mig!
Det blir tacopaj, prat och förhoppningsvis mycket skratt! :)
Kraam!
Pang på rödbetan!
Kanske att jag har fått det hela om bakfoten.
Jag har missförstått allting.
Och nu istället för att sluta gå tillbaka till det gamla,
silar jag istället mygg och sväljer kameler.
Och när jag förhoppningsvis någon gång kommer
se sanningen i vitögat så kommer jag stå där
och se ut som en fågelholk eller som sju svåra år.
Kanske är det att satsa på fel häst.
Istället borde jag kanske vända på steken istället
för att stå här och trampa vatten och istället rösta med fötterna!
Eller så skulle jag kunna se rött och röra upp himmel och jord.
Kanske också säga sanningen att råttorna lämnar ett sjunkande skepp.
Och verkligen säga ifrån att någon rim och reson får det ändå vara!
Säga till att nu får du sluta med ditt pin kiv och istället för att
stå på alla fyra resa dig upp och sluta upp med att prata i nattmössan!
Jaja, ord står mot ord.
Nu är det ord och inga visor som gäller!
Det blir en svår nöt att knäcka.
Nu är goda råd dyra!
Jag tar emot med god hand även om det så blir med byxorna nere.
PANG PÅ RÖDBETAN!
Ingen dans på rosor.
(detta sagt med glimten i ögat!)
ingenting
Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.
för trött för att vara vaken, helt enkelt
Ikväll var jag och några till hos vår kära ungdomsledare Håkan.
Vi fick lite hembakat(scones) och även smarrig kladdkaka!
Nu ska jag krypa ner i mina nya lakan som jag fick i julklapp
och jag ska sova...så länge jag bara kan. Oh, så skönt!
om någon undrar var jag gör på bilden så vet jag faktiskt inte själv.
Kanske är de det enkla faktum att jag är för trött för att vara vaken just nu.
Så god natt! nu ska jag sova...länge!
Blåbärssmoothie toppad med Elin- ett tipptoppresultat!
Som vanligt så pratade vi, skrattade, "bakade", promenerade, pratade lite till...
Vi mixade ihop till en liten Blåbärssmoothie...fräscht och gott!
Visst, Elin var väl den som gjorde det mesta utav det hela...
men tanken var ju i alla fall god. Alltså tanken att vi skulle
göra det tillsammans.
Tadaa! Detta blev resultatet..! Det var nästan som att äta blåbärsyoghurt
men det är ju gott så detta var värt att göra!
Att jag får ha Elin som min vän har alltid vart en stor
trygghet för mig. Och jag vill tacka henne för att hon
bryr sig så mycket om mig!
Jag vet att jag säger det alldeles för sällan
så därför vill jag säga det här också!
Så tack Elin, för allt!<3
Så tack och lov för chokladmjölken!
Igår och idag har jag suttit massa på körskolan.
Snart är jag klar med alla faser i alla fall!
Jag tycker inte att chokladmjölk är så gott längre, men jag
måste verkligen säga att körskolans chokladmjölk är farligt god!
Kanske faktiskt att det blir så himla gott bara för att teorin
som jag har suttit och pluggat på i några timmar är så
himla tråkig så när jag dricker chokladmjölken så livar
det upp det hela. Så tack och lov för chokladmjölken!
När den här frågan kom så skrattade jag faktiskt lite...ganska självklart?!
Resten av veckan ska jag försöka att inte ägna tid åt teorin.
Istället får det bli att njuta ordentligt av ledigheten och
även kanske lite skolinlämningar som jag ska kolla på.
Kraam!
Saknad
Laban.
Åh, va jag saknar min älskade katt Laban.
Jag är helt övertygad om att många tycker det är helt galet att man kan säga att man saknar en
katt så mycket som jag gör. Jag tror det var ungefär 7 år sedan Laban blev sjuk så han dog.
Och tro det eller ej men han var som en vän till mig, det var faktiskt så. Han var två år äldre än mig
så han växte upp med mig och mina syskon. Var jag än var så var faktiskt Laban med mig.
Han ville alltid sitta i våra knän och om han inte fick det just då satt han alltid och kollade på än bedjande.
Faktum är att anledningen till att man inte ville ha honom i knät var för att man blev så himla varm
för han skulle alltid ligga uppe vid halsen och gosa. Jag saknar honom.
Jag minns speciellt en gång då jag hade stängt in mig på mitt rum och jag grät. Jag vet inte varför men
det gjorde jag i alla fall. Då började Laban krafsa och jama utanför min dörr. Och när jag öppnade dörren
och gick tillbaka och la mig i sängen hoppade han upp till mig. Först så gosade han med mitt ansikte
och sen la han sig ner brevid mig med sitt huvud på min kudde och kollade på mig.
Jag förstår om det här låter lite konstigt.
Det är ju så att vänner som man har finns oftast för en. Med ibland, när man som mest behöver dom så finns de inte där. För alla är ju människor och vi gör alla fel och ibland orkar vi inte bry oss om andra, faktiskt.
En katt som Laban fanns alltid där för mig. Han var en väldigt bra tröst ibland och han gav mycket glädje.
Laban var en katt och han var min vän och jag saknar honom väldigt mycket.
Tror fortfarande inte att ni förstår vad jag menar med det här och inte heller hur jag kan känna
så mycket för en liten katt. Men så var det hur töntigt det än låter.
Jag vill hålla om min lilla Laban igen.<3
Tvärtomspråket
Behöver du någon hjälp? "Nejnej! Jag klarar mig bra själv!"
Försvarsmekanismer, kan det vara det?
För hur ofta säger vi inte precis så här?
Hur jag mår, jag kanske mår skitdåligt. Kanske att det känns
som att jag befinner mig på botten just nu. Och ändå så svarar
vi att allt är bra. Men för att ingen ska komma nära mig så håller jag
hellre tyst om det.
Om jag behöver någon hjälp...kanske har jag inte vart i mer
behov än vad jag är just i det tillfället som personen faktiskt erbjöd
sig att hjälpa dig. Varför har vi då så svårt att ta emot hjälp.
Okej då att be om hjälp, för det kan ju vara svårt.
Sen är det inget fel på att be om hjälp för den delen heller.
Snarare borde vi göra det mer än vad vi gör.
Men att inte ta emot hjälp när man erbjuds det, hur konstigt är det inte egentligen?
Jag vet såklart verkligen inte varför vi gör så. Men antingen så är det lite av våran kulltur
eller kanske är det någon typ av försvarsmekanism!?
Vi kanske borde bli bättre på att ta emot hjälp och våga visa oss lite svaga.
Jag tror att alla skulle kunna komma närmre varandra om vi vågar "blotta" oss lite mer!
Så kanske ska vi sluta prata tvärtomspråket och säga sanningen istället!
Kanske är det ofta så här vi känner
i själen men utåt visar vi raka motsatsen- vi använder tvärtomspråket
"Ensam är stark"
Nyårsdagen
Jag hade en fantastisk kväll igår! det är så skönt med ett nytt år!:)
När jag kom hem igår var jag hungrig så då kurade jag ner mig i
min säng med en kopp vaniljyoghurt med min hemmagjorda musli i.
Och nu är det nyårsdagen, det innerbär film hela dagen!
En fullspäckad dag! Haha!
Tv-tablån
Kraam!
